Jag började blogga och visste inte riktigt vart det skulle leda, men jag hade väl ändå nån sorts vision med det. Men det har varit svårt, det ÄR svårt. Har inte bloggat alls så mycket som jag tänkt och jag har svårt att veta vad jag ska skriva. Vad vill jag dela med mig av? Hur mycket vågar jag öppna mig? Har försökt några gånger att börja skriva om mitt liv men jag fastnar varje gång. Det är också svårt att veta hur jag ska skriva för att inte lämna ut någon annan i mitt liv. 

Jag hade också tänkt använda bloggen som ett sätt att uttrycka mig eftersom jag tycker det är lättare att skriva än att prata. Ge min omgivning en chans att förstå mig bättre. Men som sagt, det är svårt att veta hur mycket jag vågar skriva. Hur kommer det att tas emot? Kommer det att ändra hur folk bemöter mig på ett positivt eller ett negativ sätt? Än så länge har det dock bara känts positivt. Det jag är rädd för är nog också att jag ska göra min familj orolig om jag skriver något om att jag kanske mår sämre igen eller så. Samtidigt som jag ju vet att de hellre vill veta än att gå i ovisshet och att vi alla nog är medvetna om att det kommer gå upp och ner. Men jag vill att alla ska veta att om jag mår dåligt är det inte likamed att jag vill ta livet av mig eller att jag kommer skada mig själv på annat sätt. Rädslan och oron kommer troligtvis finnas med oss länge, men jag känner ändå att jag litar mer på mig själv nu och att även de runt omkring mig litar mer på mig. Men det är så skört ändå, finns alltid en risk att allt ska rasa igen. Men jag är mer uppmärksam själv på tecken att det går åt fel håll och försöker be om hjälp i tid. 

Jag önskar som sagt att jag kunde blogga mer, men vet inte om jag kommer lyckas.... Jag har egentligen så himla mycket jag vill skriva att jag inte vet i vilken ände jag ska börja, och som sagt vad jag ska ta med.

Jag har som sagt försökt börja skriva om tidigare delar av mitt liv men fastnat. Dels av de anledningar jag redan nämnt, men också för att jag vill skriva på ett sätt som kan vara hjälpsamt för andra som läser det. Jag vet av egna erfarenheter att det kan vara triggande att läsa om andras destruktiva beteenden om man själv mår dåligt. Så jag vill skriva på ett sätt som andra kan relatera till, känna igen sig i för att veta att man inte är ensam eller konstig och på ett sätt som kan få andra att orka kämpa vidare. En svår balansgång... Kanske ska jag tänka mindre och bara skriva..? 

Den tanken får avsluta för denna gången. Jag har iaf bara skrivit utan att tänka så mycket idag ;P 

Ha en fin kväll!! kram /S   

Blir lite långt mellan inläggen... men som sagt skriver jag när jag har lust om det jag känner för.

Nu tänker jag bara lägga upp lite fler bilder på mina fantastiska hundar    Var ute och gick här om dagen och hade med mig kameran för att försöka fota lite... Men blev väl inte så bra som jag tänkt mig. Hundarna var inte helt sammarbetsvilliga och jag hade glömt en hel del av hur jag ändrar inställningarna. Så först blev det mesta suddigt eller för mörkt, sen blev det grumliga bilder och jag hade svårt att hinna ändra inställningarna när jag flyttade mig från sol till skugga eller tvärt om. Så bilderna blev grumliga och antingen för ljusa eller för mörka. Måste nog sätta mig någon dag och pilla lite med kameran så jag kommer ihåg hur jag ska göra ;P 

Men här kommer iaf några hyffsade bilder.....

Kung Aslan!   

Prinsessan Pixie!   

Var bara tvungen att lägga till denna bilden med, den första jag tog... Tyckte "farteffekten" blev ganska häftig. Hade bara Aslans huvud varit i fokus kunde den ha blivit riktigt cool :)