Jag började blogga och visste inte riktigt vart det skulle leda, men jag hade väl ändå nån sorts vision med det. Men det har varit svårt, det ÄR svårt. Har inte bloggat alls så mycket som jag tänkt och jag har svårt att veta vad jag ska skriva. Vad vill jag dela med mig av? Hur mycket vågar jag öppna mig? Har försökt några gånger att börja skriva om mitt liv men jag fastnar varje gång. Det är också svårt att veta hur jag ska skriva för att inte lämna ut någon annan i mitt liv. 

Jag hade också tänkt använda bloggen som ett sätt att uttrycka mig eftersom jag tycker det är lättare att skriva än att prata. Ge min omgivning en chans att förstå mig bättre. Men som sagt, det är svårt att veta hur mycket jag vågar skriva. Hur kommer det att tas emot? Kommer det att ändra hur folk bemöter mig på ett positivt eller ett negativ sätt? Än så länge har det dock bara känts positivt. Det jag är rädd för är nog också att jag ska göra min familj orolig om jag skriver något om att jag kanske mår sämre igen eller så. Samtidigt som jag ju vet att de hellre vill veta än att gå i ovisshet och att vi alla nog är medvetna om att det kommer gå upp och ner. Men jag vill att alla ska veta att om jag mår dåligt är det inte likamed att jag vill ta livet av mig eller att jag kommer skada mig själv på annat sätt. Rädslan och oron kommer troligtvis finnas med oss länge, men jag känner ändå att jag litar mer på mig själv nu och att även de runt omkring mig litar mer på mig. Men det är så skört ändå, finns alltid en risk att allt ska rasa igen. Men jag är mer uppmärksam själv på tecken att det går åt fel håll och försöker be om hjälp i tid. 

Jag önskar som sagt att jag kunde blogga mer, men vet inte om jag kommer lyckas.... Jag har egentligen så himla mycket jag vill skriva att jag inte vet i vilken ände jag ska börja, och som sagt vad jag ska ta med.

Jag har som sagt försökt börja skriva om tidigare delar av mitt liv men fastnat. Dels av de anledningar jag redan nämnt, men också för att jag vill skriva på ett sätt som kan vara hjälpsamt för andra som läser det. Jag vet av egna erfarenheter att det kan vara triggande att läsa om andras destruktiva beteenden om man själv mår dåligt. Så jag vill skriva på ett sätt som andra kan relatera till, känna igen sig i för att veta att man inte är ensam eller konstig och på ett sätt som kan få andra att orka kämpa vidare. En svår balansgång... Kanske ska jag tänka mindre och bara skriva..? 

Den tanken får avsluta för denna gången. Jag har iaf bara skrivit utan att tänka så mycket idag ;P 

Ha en fin kväll!! kram /S   

 

mamma

11 november 2014 20:06

Skriv det du känner för det blir nog bra. ♡

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Idag har jag tänk försöka berätta om Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Persolighetsstörning som det numera kallas. Men man säger nog ändå oftare Borderline. Jag kommer försöka berätta hur det påverkat mig men det är svå...

Det är alltid lika spännande och intressant att bläddra och läsa i min egen blogg då jag hela tiden upptäcker inlägg som jag glömt att jag skrivit. Antagligen pga Ect:n. Men kan tänka oj har jag vågat skriva det här... Men det känns ganska bra ԅ...

För ett tag sen såg jag dokumentärserien "Mina två liv" som handlar om personer med bipolär sjukdom. I ett av avsnitten var det en kille som sa "jag var påväg att göra något jäkligt dumt". Efter det tänkte jag lite på det där, varför vi uttrycker oss...

Tänkte slänga in ett inlägg även om jag inte har nåt speciellt att skriva. Tycker värmen som är nu är lite för mycket och det värsta är ju att det ska bli värre. Jag tycker om lagom värme, sol men så att man ändå kan orka gå långa promenader med hund...

Jag kom av mig i mitt skrivande. Vet egentligen inte varför. Orkade väl inte. Kanske blev det för svårt. För skrämmande. Det jag skriver här blir ju på ett sätt min identitet. Men jag vet inte vem jag är och är väl inte helt säker på vem jag vill var...