Idag har jag tänk försöka berätta om Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Persolighetsstörning som det numera kallas. Men man säger nog ändå oftare Borderline. Jag kommer försöka berätta hur det påverkat mig men det är svårt för det känns som en ganska komplex diagnos. Därför tänker jag försöka utgå från de kriterier som man ska uppfylla för att få diagnosen Borderline.

Jag har upplevt att det finns många fördomar kring borderline precis som andra psykiska sjukdomar. Jag har ofta när jag berättat om min borderline fått höra att "vadå, du kan ju inte ha borderline, du är ju inte sån". Sån? Vad är "sån"? Jo det är en tjej med svart eller rosa hår, percingar, svarta kläder och som skär sig i armarna. Någon som vill ha uppmärksamhet, manipulerar människor och är arg, deprimerad och får utbrott, skriker och kanske slåss. Det är vad jag ofta får höra om jag frågar vad "sån" är. Jag har träffat många med Borderline genom gruppterapi och dom flesta är utåt sett precis som du och jag, har väl träffat två med svart hår men det är inte ett kriterie för att få borderline ;) Det är oxå många som tror att det är en diagnos som psykiatrin gett en person de inte vet vad de ska göra med. Det krävs flera specifika kriterier som ska uppfyllas för att man ska få diagnosen och det är inget som bara ges utan anledning.

Har väl hört att det kanske var lite mer så förr men iaf är det inte så längre. 

Här kommer kriterierna som ska uppfyllas för att få Borderline för att ge en tydligare bild av vad det faktiskt innebär. Därefter följer hur dessa symptom har påverkat just mig. Vissa punkter kanske är svåra att förstå vad de betyder men det framkommer nog iaf till viss del när jag skriver om mig själv. Eftersom man bara behöver uppfylla 5 av 9 kriterier kan diagnosen och problematiken se väldigt olika ut för olika personer.

Vad som krävs för att man ska få en psykiatrisk diagnos beskrivs i DSM och ICD, vilka är manualer för psykiatrin, handböcker som klassificerar olika psykiska störningar och ställer upp de kriterier man måste uppfylla för att få en diagnos.

Om man går efter DSM-IV (upplaga 4 av DSM) så måste fem av följande nio kriterier uppfyllas för att diagnosen borderline ska ställas.

1.Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.

2.Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

3.Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

4.Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.

5.Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar

6.Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

7.Kronisk tomhetskänsla.

8.Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).

9.Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

Här kommer samma symptom igen men nu med en förklaring vad det innebär för mig.

1.Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. 

-För mig handlar detta om att jag har svår separationsångest. Till skillnad från vissa med borderline gör jag inga extrema saker för att få en person att stanna utan håller istället människor på avstånd för att skydda mig själv från separationer. När jag väl släpper någon inpå livet och kommer personen nära och det blir någon typ av separation från personen blir det till en stor katastrof, det är som om världen går under och jag slits sönder inifrån. Rädslan för att bli ensam igen överväldigar mig och lämnar ett stort svart hål. Jag har flyttat en hel del i mitt liv, man kan kanske undra hur jag kan göra det med sån separationsångest, men det är väl just det att jag lämnar innan nån lämnar mig. När jag gick gymnasiet och sista året kom så hade jag redan under hösten separationsångest inför studenten vilket fick mig att må väldigt dåligt.

En vän till mig som lyckats komma mig riktigt nära ska snart flytta till Karlstad och det gör mig så himla ledsen. Jag vet att vi kan ha kontakt ändå men det kommer aldrig bli samma sak som att träffas i princip varje dag och gå ut med hundarna som vi gör just nu. Jag är så rädd för hur det kommer bli när hon är "borta". 

2.Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

-För mig är detta inget stort problem, jag undviker som sagt snarare relationer. Däremot har jag under terapin upptäckt att jag kan vara ganska dömande vilket jag inte trott innan. Men jag kan se både bra och dåliga sidor hos folk.

3.Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

-Detta innebär att jag inte vet vem jag är. Så känner nog de flesta personer nån gång i livet, men för en person med borderline är det mer extremt. Jag tappar helt mig själv, känner mig vilsen och rädd. Jag har en negativ självbild och en känsla av värdelöshet. 

Jag blir som olika personer i olika situationer. Alla är vi såklart olika på jobbet, med vänner, med familjen och så vidare, men de flesta har någon sorts grundbild av vem man är. Jag har ingen aning. Det har blivit ännu värre efter att jag slutat med hästarna eftersom mycket av min identitet hängt samman med dem. Men även när hästarna var min identitet så kände jag att jag inte visste vem jag var och ändrade mig ofta i vad jag ville göra. Men det är mest den där känslan av att inte ha någon identitet, inte ha något "jag" som är så svår. Jag kan spegla andra när jag är i sociala situationer till den punkt att jag tappar mig själv. "Hur kan jag sitta här och prata obehindrat med någon och sen säga att jag har social fobi?" är tex en sån sak jag kan tänka. Känner att det är lite svårt att beskriva den här punkten på ett sätt så det verkligen går att förstå hur det känns. Men om du tänker på de gånger du undrat vem du är och så tänk dig att du kännt dig så genom hela livet är väl kanske den förklaring som kommer närmast. Och att dessutom känna dig udda och utanför pga av detta, att inte vara någon.

4.Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.

-Här har jag problem med hetsätning (och småätande) och impulsshopping. Även lite med vårdslöshet i trafik när jag mår dåligt men inte till den grad att det lett till någon olycka eller liknande. Men hetsätningen påverkar mitt liv på många sätt, dels går jag upp i vikt och trivs inte med min kropp. Jag skäms över att inte ha nån kontroll över mitt ätande, varför kan jag inte bara sluta...? Och det påverkar min ekonomi eftersom det inte är billigt med ex massa choklad som det ofta blir för mig. Det känns som så onödiga pengar att lägga ut men ändå kan jag inte sluta. Det ger bland annat ett lugn för stunden som gör det svårt att sluta, dessutom blir det till ett beroende. Impulsshopping påverkar såklart oxå min ekonomi, det känns lite bättre när jag handlat något nytt men den känslan går oxå ganska snart över till skam och skuld.

5.Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar.

-Den här punkten känns inte som den kräver så mycket förklaring. Jag har gjort flera självmordsförsök och självskadar genom att skära mig. Oxå något som leder till mycket skam men som ändå blir en sista utväg när allt blir för svårt. 

6.Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

-Det här är nog något som alla med Borderline sliter med skulle jag tro. Det är väl därför man ändrat benämningen till emotionellt instabil personlighetsstörning. Det innebär att man är känslomässigt instabil, man har starka känslor som svänger snabbt och blir svåra att hantera. Det kan oxå vara svårt att identifiera vilka känslor man har. Det känns som man blir översköljd av känslor och allt blir kaos. Allt blir till ett stort ångesthav. Ena stunden kan man vara relativt lugn och tillfreds för att nästa stund bli ledsen eller arg, få stark ångest och känna förtvivlan utan att kanske veta varför. För en person med borderline blir känslan ofta starkare och mer långvarig än för en person utan. Man har oxå en större sårbarhet vilket gör det lättare för negativa känslor att få grepp om en. 

Jag kan gå från att vara nöjd och glad efter ett tex ett bra träningspass med hundarna till att känna plötslig ångest och bli otroligt nedstämd i löpet av nån minut. Jag kan lugnt stå och bre en smörgås när jag plötsligt börjar gråta. Jag känner mig ofta rädd, ledsen, förtvivlad och ensam.

Jag hatar att få dessa starka känslor, det är delvis därför jag hamnar i destruktiva beteenden för att lindra eller undvika att få så intensiva känslopåslag. Jag skär mig, hetsäter, svälter, kräks osv. Jag försöker även i mest möjliga mån skjuta undan alla känslor så länge jag kan men det slutar oftast med att det tillslut rinner över. 

Jag har dessutom svårt att visa känslor för dem i min närhet utan håller allt inom mig vilket säkert inte gör saken bättre. Det kan pågå så mycket negativt inom mig utan att det syns på utsidan. Jag är i en evig kamp med mig själv.

7.Kronisk tomhetskänsla.

-Det där stora svarta hålet inom en som är så svårt att beskriva. Meningslösheten, ensamheten, hopplösheten. Mörkret och smärtan som aldrig försvinner. Den finns där även när man känner sig glad. Det är svårt att förklara, det är lite som känslan när någon har dött... en tomhet, något som saknas... man kan ha så många känslor och samtidigt känna sig helt tom inuti. Tomhet är svårt att sätta ord på för det är ju egentligen ingenting... 

8.Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).

-Det här är inget jag har problem med. Jag är väldigt kontrollerad och visar sällan ilska. Jag kan bli irriterad och det kan ibland gå ut över hundarna som inte alls förtjänar det. Blir jag arg tar jag oftast ut det på mig själv genom att tex skära mig. Jag skulle troligtvis behöva bli arg oftare och lätta på trycket. Men som sagt har jag svårt att visa känslor över huvudtaget.

9.Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

-Jag har inga problem med paranoida tankegångar däremot jag jag ha svåra dissociativa symptom och jag ska försöka förklara vad det innebär men det är inte så lätt. När man dissocierar så tappar man i princip greppet om tid och rum. Tänk dig tex att du sitter och kör på motorvägen och plötsligt upptäcker du att du glömt att svänga av där du skulle tio minuter senare. Eller du tar dig någonstans utan att komma ihåg hur du hamnade där. Det är lite enkelt förklarat. När jag blir stressad dissocierar jag ofta, jag hamnar som i en bubbla och kopplar ut. Jag kan prata med någon utan att höra vad personen egentligen säger eller efteråt helt glömma bort vad som sagts. Detta har varit ett problem för mig i terapin då det kan bli så jobbigt att jag dissocierar och därför inte kan ta till mig eller minnas det vi gör och har därför svårt att komma vidare. 

Ibland när jag självskadat dissocier jag innan och under tiden. Jag vet inte vad jag gjort innan och märker först efter en stund vad jag håller på med. När min psykolog vill veta varför jag tex skurit mig och vad som ledde fram till det har jag inget svar för jag vet inte.

Det händer även att jag försvinner och tappar tiden. Jag kan komma på mig själv med att ha suttit i sängen 30-40 minuter och trott att jag bara suttit där kanske fem minuter. Det kan vara ganska obehagligt.

-------------------------------------------

Detta är ett litet (men ganska långt) försök att förklara vad det egentligen innebär att leva med borderline. Det är som sagt ganska kompext och när man dessutom blandar det med andra diagnoser och psykiska besvär blir det ännu mer komplext. De flesta med Borderline har även andra problem så som tex depression och ätstörningar.

Nu börjar jg bli trött och batteriet i plattan börjar ta slut så får stoppa här. 

Massa kärlek //Susanne