Hua vad trött jag är... helt omtumlad i huvudet och kroppen efter de senaste dagarna. Jag tänker inte gå in på några detaljer men i lördags var det nära att sluta illa. Så efter ett dygn på intensiven på Danderyd hamnade jag på Löwenströmska sjukhuset för att det inte fanns några platser på Danderyd. Och det var nåt riktigt skit, att det kan va sån skillnad mellan två avdelningar är helt sjukt. Jag har varit på Lövet en gång tidigare för några år sedan och hade lite samma upplevelse då. Man känner sig inte det minsta välkomnad när man först kommer dit. Man får ett rum och en handduk och sen blir man lämnad utan knappt nån information alls. Några i personalen säger hej och presenterar sig, några tittar inte ens på en. Det är meningen att personalen ska gå igenom ens saker för att ta hand om farliga föremål eftersom det är en slutenvårdsavdelning med flera självmordsnära patienter. Mig kollade dom inte alls, bara frågade om jag hade nåt. Man får inte ha laddare till mobilen på rummet, men när mamma och pappa kom med min fick jag själv lämna den till personalen. Ingen hade märkt om jag behållit den. Och det fanns mycket saker inne på avdelningen man kunde ha skadat sig med om man bara ville. En otrolig dubbelmoral, man fick som sagt tillexempel inte ha laddaren, men man fick ha hörlurar....

Man kan sitta på sitt rum hela dagen utan att nån kommer och kollar en. På Danderyd kollade de till en en gång i kvarten i början. Första gången jag var på Lövet hade jag smugglat in rakblad och satt och skar mig utan att nån märkte det. 

Det är jätte svårt att få fatt i personalen när man behöver hjälp. Stora delar av dagen finns det inte en enda personal ute på golvet utan alla sitter i personalrummet och fikar och flera är fruktansvärt otrevliga och behandlar patienterna respektlöst. 

Läkarsamtalen man fick var ca fem minuter. Maten var vidrig. Jag kan fortsätta i evigheter... men nu till den sak som gjorde mig allra mest förbannad. Andra kvällen jag var där så kom det en nattsjuksköterska, en lite äldre dam, jag vet inte vad hon hette för hon presenterade sig aldrig. När hon började dela ut nattmedicinerna så märker vi patienter att det inte stämmer, att vi inte får det vi brukar. Detta beror troligen på att någon korkad läkare har ordinerat fel, vilket i sig gör mig arg. Men sjuksköterskans reaktion är hemsk, när vi säger att det inte stämmer skriker hon "jag vet fan inte vilka jävla mediciner ni ska ha"! Ursäkta??! sa hon just det där är min första reaktion. Vi är flera som blir arga och hon tar in oss på expeditionen för att visa listan från läkaren som också visar sig vara fel, men det är ingen ursäkt för hennes beteende. Och värre blir det. Jag lyckas tillslut få rätt medicin men blir tvungen att skippa en tablett vilket gör att jag sover sämre, men det är ingen katastrof. 

Men så är det en av tjejerna som får extrem ångest lite senare och ber om något lugnande. Sköterskan säger att hon inte har något mer hon får ta och då frågar tjejen om hon inte kan ringa jourläkaren för att se om han kan skriva ut nåt, sköterskan säger att hon inte ska störa honom för småsaker... Tjejen får utslag när hon får ångest och håller på att klia sönder sig. Sköterskan säger åt henne att sluta gnälla, det finns faktiskt dom som har det värre...! Ingen av den övriga personalen bryr sig. Andra patienter lägger sig i. Men det dröjer till långt in på natten innan den stackars tjejen får nån hjälp. Vid det laget har jag gått och lagt mig.

Dagen därpå får jag höra att sköterskan sagt fler otrevligheter till en äldre kvinna, som att hon går henne på närverna och bara är till besvär.... Den där människan borde inte få jobba med andra människor! 

Jag skulle kunna skriva mer om detta men orkar inte just nu. Jag såg iaf till att bli utskriven samma dag för att vara på det där stället mår jag inte det minsta bättre av. 

Så nu är jag hemma, umgås med min familj och mina hundar och försöker återhämta mig och ta vara på de små bra sakerna i tillvaron även om det är svårt, men jag försöker verkligen. 

Det får räcka för stunden.

Ha det bra och ta hand om varandra!   

 

Fredrika

10 oktober 2014 18:21

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Idag har jag tänk försöka berätta om Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Persolighetsstörning som det numera kallas. Men man säger nog ändå oftare Borderline. Jag kommer försöka berätta hur det påverkat mig men det är svå...

Det är alltid lika spännande och intressant att bläddra och läsa i min egen blogg då jag hela tiden upptäcker inlägg som jag glömt att jag skrivit. Antagligen pga Ect:n. Men kan tänka oj har jag vågat skriva det här... Men det känns ganska bra ԅ...

För ett tag sen såg jag dokumentärserien "Mina två liv" som handlar om personer med bipolär sjukdom. I ett av avsnitten var det en kille som sa "jag var påväg att göra något jäkligt dumt". Efter det tänkte jag lite på det där, varför vi uttrycker oss...

Tänkte slänga in ett inlägg även om jag inte har nåt speciellt att skriva. Tycker värmen som är nu är lite för mycket och det värsta är ju att det ska bli värre. Jag tycker om lagom värme, sol men så att man ändå kan orka gå långa promenader med hund...

Jag kom av mig i mitt skrivande. Vet egentligen inte varför. Orkade väl inte. Kanske blev det för svårt. För skrämmande. Det jag skriver här blir ju på ett sätt min identitet. Men jag vet inte vem jag är och är väl inte helt säker på vem jag vill var...