Jag är ute på djupt vatten 
Långt ifrån land 
Månen lyser blek i natten 
Någon sträcker ut en hand 
Försöker hålla fast 
Men tappar greppet 
Sjunker i en hast 
Bort seglar skeppet 
Lämnar mig ensam kvar 
Ropar i förtvivlan 
Men får inget svar 
Döden tar mig i sin kalla famn 
Sveper in mig i sin svarta kappa 
Och lovar ta mig in till hamn

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Har en dålig dag idag, så slänger in en gammal dikt som känns passande...

Har försökt ägna dagen åt hundarna och hålla fast vid dem. Men önskar jag kunde göra ännu mer för dem, inte ge dom det här instabila, osäkra. 

Vissa stunder har jag verkligen lust att ge upp    Men försöker sätta upp delmål. Nu närmast har jag kursen med Aslan och på lördag ska vi spåra, det ska bli kul. Sen senare blir det SPA-helg med familjen och efter det ska vi (jag, mamma, mina systrar) på Pelle Sandstrak/Mr Tourette, världens enligt mig mest otroliga människa. Sist jag var och lyssna på honom fick jag en massa ny kämparkraft med mig därifrån. Så jag hoppas det ska hända igen... så först får jag ju bara se till att ta mig så långt....

God natt alla där ute!!  Kram