En dag hemma. Eller hemma och hemma. Har mest varit ute och flängt. Först var jag med hundarna till brukshundsklubben och lekte lite på agilitybanan med båda och la ett spår till Aslan. Det gick bra och  vi hade kul  :)    

Sen åkte jag till centrum för att handla lite och hämta ut mediciner... då strulade det med recepten så det slutade med att jag blev tvungen att ta en tripp till Danderyd för att hämta mediciner från avdelningen jag låg inne på istället. Men nu är vi i alla fall hemma igen och matade och rastade allihop. Ni anar inte vilken lycka det är att äta mammas mat efter en månads sjukhusmat.... ;) fina mamma <3

På måndag ska jag ha min första elbehandling efter utskrivning. Fram till dess ska jag nog mest mysa med djuren.

Jag har så mycket jag vill skriva men det tar lite stopp när jag väl sätter mig här, ni får ha överseende med det. Kommer väl efterhand eller i perioder.

Tänker lägga in lite dikter och texter imellanåt som jag skrivit tidigare genom åren. Här kommer en som passar lite på hur jag kännt..:

what do you see?

When you look at me, what do you see? 
Do you see a girl with a smile so bright? 
Or do you see that girl who cries at night? 
Do you see someone who´s confident and strong? 
Or do you see the one who does everything wrong? 
Do you see a girl who embraces all that life has to give? 
Or do you see the girl who doesn’t want to live? 
Do you see someone who´s laughing in the rain? 
Or do you see the one who´s screaming in pain? 

Do you see the one that you want me to be? 
Or do you see the one that’s actually me?

                                                     (Susanne 2011)

 

Erika

10 september 2014 22:11

Vilka fantastiskt vackra och ändligt smärtsamma ord...! Så otroligt bra skrivet! Tårarna rinner och jag vill bara få krama dig för alltid... ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Idag har jag tänk försöka berätta om Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Persolighetsstörning som det numera kallas. Men man säger nog ändå oftare Borderline. Jag kommer försöka berätta hur det påverkat mig men det är svå...

Det är alltid lika spännande och intressant att bläddra och läsa i min egen blogg då jag hela tiden upptäcker inlägg som jag glömt att jag skrivit. Antagligen pga Ect:n. Men kan tänka oj har jag vågat skriva det här... Men det känns ganska bra ԅ...

För ett tag sen såg jag dokumentärserien "Mina två liv" som handlar om personer med bipolär sjukdom. I ett av avsnitten var det en kille som sa "jag var påväg att göra något jäkligt dumt". Efter det tänkte jag lite på det där, varför vi uttrycker oss...

Tänkte slänga in ett inlägg även om jag inte har nåt speciellt att skriva. Tycker värmen som är nu är lite för mycket och det värsta är ju att det ska bli värre. Jag tycker om lagom värme, sol men så att man ändå kan orka gå långa promenader med hund...

Jag kom av mig i mitt skrivande. Vet egentligen inte varför. Orkade väl inte. Kanske blev det för svårt. För skrämmande. Det jag skriver här blir ju på ett sätt min identitet. Men jag vet inte vem jag är och är väl inte helt säker på vem jag vill var...