Imorgon är det dags för första ECT behandlingen efter utskrivning. Jobbigt att gå upp och varken få äta eller dricka på morgonen, att inte dricka är väl värst. 

Just nu är mitt humör ganska svängande. Vissa stunder mår jag mycket bättre än jag gjort på väldigt länge. Antagligen är det depressionen som har lättat något. Jag känner att jag har mer energi. De nya sömnmedicinerna gör dessutom att jag sover bättre. Det är skönt. Men så kommer ångesten och griper tag om mig, drar ner mig i mörkret och sliter sönder mig inifrån. Allt känns meningslöst igen... Men så plötsligt släpper den lika fort som den kom. Jag hoppas även det kommer bli bättre såsmåningom....

Nu blir det en sista kvällspromenad med de som ger mig en liten gnista hopp även i de mörkaste av stunder.

Slänger in "två" ytterligare gamla dikter som passar ganska bra in på hur det känns just nu, hur det växlar.... och hur några få ord kan ändra hela betydelsen... 

Idag har vi myst hela dagen, njutit av det vackra vädret.    På fm gick vi i skogen och på åkern och Aslan fick springa lös, vilket han inte alltid får eftersom han är en riktig tonåring med egna idéer ;) -och som han sprang. Så mycket energi i dom benen.

På em var vi till hundrastgården och socialtränade lite. Blir social träning både för mig och hundarna ;P Aslan tycker de andra hundarna är smått otäcka och jag kan tycka människorna är lite otäcka ;) Pixie tar det hela med ro och värdighet.

Underbara hundar. Bästa vänner man kan ha!     Love