Så skönt att va hemma i egen säng igen. Hemma med hundarna    

Hade tänkt skriva ett längre inlägg men tröttheten håller på att ta överhanden så det får bli imorgon....

God Natt och tack för all support jag får   

Sitter här i min säng igen. Väntar på att allt ska bli klart för att jag ska bli utskriven. Min snälla pappa kommer och hämtar mig ikväll. Jag är så glad över all stöttning jag fått efter att jag starta upp bloggen. Jag har så mycket jag vill skriva men kan ju inte skriva allt på en gång och vet inte riktigt vilken ordning jag vill ta allt. Men som sagt det blir som det blir. Ni får ha överseende med att det blir lite rörigt så här i början (och kanske hela tiden ;P ) 

Men nu väntar jag som sagt iaf på att få åka hem, jag känner mig väldigt redo för det nu. Sen kan det alltid vända snabbt, men det är helt klart ett steg i rätt riktning. 

Jag vill klargöra en sak, eller åtminstone ge alla nåt att tänka på. Jag har berättat att jag blivit våldtagen och det är något många reagerar väldigt starkt på.... av naturliga skäl... Jag vill att alla ska veta att det inte var en våldsam händelse på så sätt att jag blev överfallen av en okänd man utan så som oftast sker var det en ytligt bekant som tvingade sig på mig efter en kväll på krogen, för att fatta det kort. Det tog mig lång tid att erkänna för mig själv och någon annan vad det faktiskt var jag utsatts för. Nu har jag börjat bearbeta händelsen men har en lång bit kvar där med. 

Men vad jag också vill att ni ska veta är att jag var sjuk och mådde psykiskt dåligt redan innan den händelsen vilket i sig gjorde att jag nog påverkades ännu mer utav den. Men jag tror många kopplar mitt nuvarande mående till att det är en effekt av våldtäkten. Att ha något hemskt som förklarar det hela är lättare att greppa, det finns nåt att skylla på. Att någon mår dåligt utan svåra livshändelser är svårare att förstå och för vissa även att acceptera. Men jag mådde som sagt dåligt redan innan och det gjorde mig om nåt bara mer sårbar. 

Jag har slitit med självmordstankar sen många, många år tillbaka, ända sen jag var liten. Jag har haft dålig självkänsla, problem med förhållandet till mat, kännt starkt självhat och många negativa tankar -och döljt allt ihop med ett leende och glada skratt...  Jag har minnen redan sen 8 års ålder att jag önskade att jag inte skulle vakna upp på morgonen. Sen har vissa perioder varit bättre än andra och djuren har alltid varit det som hållit mig uppe. Så som sagt, det finns mycket jag har hållit för mig själv upp genom åren... 

Nu måste jag förbereda mig för hemgång :D fortsättning följer en annan dag...

Massa Kärlek   Susanne