I want, I can't

I want to scream, I want to cry 
I want to tell, I want to lie 
I want to live, I want to die 

I can’t scream, I can’t cry 
I can’t tell, I can’t lie 
I can’t live, I can’t die

Det är så rörigt i min hjärna just nu. Det känns som jag bara upprepar mig. Jag upptäcker saker jag glömt hela tiden. Men framförallt är det det där att jag är så splittrad. Å ena sidan vill jag kämpa för att allt ska bli bättre, å andra sidan vill jag bara ge upp. Ena stunden planerar jag min framtid, nästa stund planerar jag min död. -Ja, så är det. Jag vill inte skrämma någon. Jag säger bara rakt ut som det är, öppet och ärligt. Men jag lovar också att jag i nuläget inte har några planer på att ta livet av mig, men tankarna finns där.

Imorgon är det meningen att jag ska ha min sista ECT innan utvärdering. Å ena sidan vill jag ha fler behandlingar för jag tror att jag nog skulle kunna va hjälpt av det. Plus att det är så skönt att bli sövd den där stunden ;) Å andra sidan börjar jag bli less på all minnesförlust och jag vill komma igång med den vanliga terapin vilket jag inte får under tiden ECT:n pågår... så känner mig väldigt splittrad där med. Men får väl se vad läkarn säger.

Dagen idag har jag bara försökt vara här och nu och ägnat mig åt mina älskade hundar   

Tog en tur med kickbiken med Aslan så han fick göra av med lite extra energi. Men jag blev nog tröttast :P Sen klippte jag klor på begge hundarna. På eftermiddagen tog vi och åkte iväg och gick i skogen. Hur mysigt som helst. Men vi fick med oss lite objudna gäster hem så efteråt blev det bad för begge hundarna och sen på med nytt fästingmedel... otäcka djur!

En stund senare fick Pixie snuppan ett epilepsianfall så då fick hon lite extra uppmärksamhet 

- lilla älskade   

Idag har jag kännt ett kort sug av längtan efter hästarna med. Det gör mig också splittrad trots att det inte är speciellt långvarit... 

Och igår var det ett halvår sen jag tog bort Akita... fina fina Akita   ... saknar så hjärtat värker....     

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~    

Något helt annat jag bara måste få "avreagera" om som jag irriterat mig på så många gånger nu är en viss reklam på tv:n. Det har ingenting med mitt liv att göra men jag blir arg varenda gång jag ser den. Jag kan inte återge den här reklamen helt och hållet men det är i alla fall reklamen för barncancerfonden. Just nu kommer jag inte på vad det är dom säger först men dom pratar iaf om att få cancer och så säger dom "och allra värst är det när ett barn drabbas" för att trycka på varför man ska välja att skänka pengar till just barncancerfonden. Och detta gör mig fruktansvärt förbannad, jag förstår tanken, men jag håller inte med, och det gör mig arg. Cancer är en hemsk sjukdom oavsett, visst det kanske är värre om en ung människa drabbas än om nån på närmare 90 år blir sjuk och har levt ett helt liv redan. Men hur kan det vara värre att ett barn drabbas än om tex en mor med tre små barn blir sjuk? Eller mannen till en nygravid kvinna? Jag håller med om att det är värst när det är barn inblandade men det behöver inte va barnet som blir sjukt. Många gånger är det nog värre för ett barn att stå bredvid en sjuk förälder än att bli sjukt själv....

Var bara tvungen att poängtera detta..... 

Hoppas alla får en bra start på den nya veckan! 

Kram /S