Huff, det blev lite tufft nu på kvällen. Dagen har egentligen varit bra men intensiv. Har fått sålt en hel del av hästgrejerna redan. Och det är toppen, nu har jag beställt en kickbike så jag ska kunna motionera hundarna i lite högre tempo. Min lille kille har en del överskottsenergi... Tror dessutom det kan va riktigt kul att åka  wohoo! 

Just nu är dom dock helt slut. Vi har varit ute på en lång tur "off road" i skogen. Mycket springande, klättrande och hoppande blev det :) jätte mysigt, men kunde kanske ha valt en något enklare väg   

Men på det hela taget har ju dagen varit ganska bra.

Nu på kvällen blev det som sagt ändå jobbigt. Kände ångesten stiga och blev plötsligt väldigt ledsen. Tröttheten efter de senaste dagarna kom också över mig. Blev lite handlingsförlamad och visste inte hur jag skulle hantera det så ringde till MAK = "akutpsyk" för att få prata med någon. När jag då fick nån att ventilera med och sätta ord på vad jag kände och tänkte så insåg jag att känslorna som kom kanske inte var så obegripliga som jag först tyckte. I och med att jag idag började sälja av mina hästgrejer så avslutade jag ju mera defenitivt ett stort och viktigt kapitel i mitt liv. Att jag känner sorg över det är kanske inte så konstigt. Att jag känner ångest är kanske inte heller konstigt. Åter igen stiger rädslan för vad som kommer nu. Frågorna: Vem är jag? Vad ska jag göra med mitt liv? dyker åter upp i mitt huvud. Vem är jag utan hästar och vad innebär det att såsmåningom bli frisk? Känner mig vilsen och rädd. Och ledsen. Och kanske är det som sagt inte så konstigt. Att jag fick prata om det, tillåta mig själv att va lite ledsen och nu skriva om det gör att det känns lite bättre igen. Känner mig dock väldigt trött.

Så nu ska jag ta sista kvällsrundan med hundarna och sen tänker jag faktiskt försöka sova.

God natt alla där ute! Massa kärlek   S

 

Storasyster

12 september 2014 20:33

Bra att du ringde! ❤️
Du har ju tagit tag i något som personifierat dig, hästlivet. Klart att man då känner sorg, ångest och till och med saknad. Du kommer hitta ditt nya jag, låt det ta den tid som behövs. Love U!

 

mamma

12 september 2014 20:42

Är också ledsen, skönt att du pratar med någon och att jag får lite insyn i hur du mår. Älskar dig hursomhelst. Kramis

Susanne Nordström

12 september 2014 21:11

Älskar dig med 💜

 

Johanna

12 september 2014 21:15

Ja det där med att sälja hästgrejer är inte lätt...slutade rida aktivt för ca 5 år. Egna ridkläder känns ok att spara eftersom jag rider ibland. Men den där dressyrsadeln är knepig...har inte använt den på 5år...men vill inte sälja heller. Den var dessutom en examensgåva av mina föräldrar...täcks inte sälja en gåva...men där hänger den o samlar damm :/

 

moica

12 september 2014 21:40

tack för att jag fick köpa hästsakerna och hoppas du kommer att gilla kickbiken! Det var fint att få träffa er! Kram!

 

pappa

12 september 2014 22:15

Jag kan bara finnas där för dig, älska dig och hjälpa till så gott som jag kan men det vet du redan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Idag har jag tänk försöka berätta om Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Persolighetsstörning som det numera kallas. Men man säger nog ändå oftare Borderline. Jag kommer försöka berätta hur det påverkat mig men det är svå...

Det är alltid lika spännande och intressant att bläddra och läsa i min egen blogg då jag hela tiden upptäcker inlägg som jag glömt att jag skrivit. Antagligen pga Ect:n. Men kan tänka oj har jag vågat skriva det här... Men det känns ganska bra ԅ...

För ett tag sen såg jag dokumentärserien "Mina två liv" som handlar om personer med bipolär sjukdom. I ett av avsnitten var det en kille som sa "jag var påväg att göra något jäkligt dumt". Efter det tänkte jag lite på det där, varför vi uttrycker oss...

Tänkte slänga in ett inlägg även om jag inte har nåt speciellt att skriva. Tycker värmen som är nu är lite för mycket och det värsta är ju att det ska bli värre. Jag tycker om lagom värme, sol men så att man ändå kan orka gå långa promenader med hund...

Jag kom av mig i mitt skrivande. Vet egentligen inte varför. Orkade väl inte. Kanske blev det för svårt. För skrämmande. Det jag skriver här blir ju på ett sätt min identitet. Men jag vet inte vem jag är och är väl inte helt säker på vem jag vill var...